preload

Den arkitektoniska och stadsplanemässiga aspekten på att riva Engelbrektsskolans rastyta

Den arkitektoniska och stadsplanemässiga aspekten på att riva Engelbrektsskolans rastyta respektive frågan om bevarandet av unika naturvärden

Få delar av staden förenar topografi och arkitekten så väl som området från Engelbrektsskolan till Engelbrektskyrkan. Detta är monumentalbyggnader som var och en inspirerats av och samspelar med den naturliga topografin i form av det gamla kvarnberget. Skolbyggnaden ansluter elegant till klippans genom en kraftigt utformad sockelvåning på samma sätt som den tio år yngre kyrkan växer upp ur samma klippa. Detta är ett berg med teologisk innebörd eftersom arkitekten Wahlman redan från början associerade till Kristi bergspredikan. Engelbrektskyrkan är inte bara ett av de intressantaste byggnadsverken från sin tid utan har också ett världsrykte. Om det planerade bostads- och sporthallsbygget genomförs på nuvarande sätt förvanskas denna unika arkitektoniska miljö. Det föreslagna bortschaktandet av den sista resten av det gamla Tyskbagarberget avlägsnar sambandet mellan  Engelbrektskyrkan och Engelbrektsskolan. Dessutom skulle man repetera samma misstag som när Arkitektskolan byggdes 1968.

Kyrkan och skolan är idag av naturliga skäl de två högsta byggnaderna i kvarteret. Detta har sina skäl rent arkitektoniskt. Samma sak gäller dialogen med naturen – berget. Den kraftiga sockelvåningen på skolan är en direkt fortsättning och bild av det intilliggande berget. Om man river flyglarna och samtidigt spränger bort berget ges ingen förklaring till skolans utseende. Rent historiskt representerade är dessutom den stora luftvolymen som skolgård och bollplan utgör ett svar på tidens hygieniska tänkande för att ge de lungsiktiga barnen en sund miljö. Inte heller detta blir begripligt om man i framtiden helt stänger in och förminskar rast- och skolgårdar.

Man kan heller inte bortse från den övriga arkitektoniska kontext som bildar ramen till den tänkta exploateringsytan. Lärkstaden med sin intima, engelskinspirerade bebyggelse har hög rang internationellt. Den arkitektur som nu föreslås tar ingen hänsyn till äldre formspråk eller proportioner utan kommer att förstöra en rad skönhetsvärden, något som även Skönhetsrådet påpekar. Till detta kommer Knut Nordenskjölds utsökta 20-talsklassicism i kvarteret mellan skolgården och Östermalmsgatan. Även denna bebyggelse har särskild status genom Stadsmuseets gröna klassning.

Stockholm har i ett europeiskt perspektiv varit unikt eftersom så mycket av ursprunglig natur bevarats. Emellertid har den tilltagande hårdexploateringen av innerstaden inneburit att parkmark och rena naturformationer mer och mer avlägsnats för att bebyggas. Detta är unika kvalitéer som inte får gå förlorade utan som man måste vårda sig om. Med en ökande befolkningen i huvudstaden blir dessa kvalitéer dessutom alltmer åtråvärda.

Magnus Olausson,

2007-06-11